Sommar med NVJ

Ny spännande bekantskap med 28:an

Turerna ner till Stabby station blev många för att studera tågen och människorna kring dem. Foto och © Jörgen Bergfors.

Att få åka efter ånglok hörde alltså till undantagen, men jag skulle ånyo få stifta bekantskap med 28:an och denna gång på ett sätt som jag knappast kunnat drömma om. Det var i mitten på veckan. Värmen höll i sig, men molnen blev hotfullare för var dag och åskan mullrade inåt landet.

Jag hade fått låna en gammal Hermes, som jag använde för mina utflykter till badplatserna vid Ströjan och inte minst till stationen, där jag nog tillbringade den mesta tiden. På morgonen hade jag varit uppe vid Kvarnkärret och sett en mängd malmlastade vagnar. När jag så träffade Wik, stationskarlen, senare på dagen berättade han att 28:an skulle komma upp och hämta vagnarna.

– Om du frågar lokföraren kanske du får följa med på en tur, sa Wik.

Åka med på loket.  Hade jag hört rätt?  Skulle jag våga fråga?

När 28:an kom tog jag mod till mig och ”visst gick det bra”... Snabbt lyftes jag upp av starka armar och så bar det iväg med skramlande tomvagnar på spåret upp genom skogen. Mina ögon stod på skaft. Det fanns massor med saker att se på. Överallt var det mätare, rattar och spakar. Då och då öppnade eldaren luckan till fyren för att skyffla in kol.

Snart var vi uppe vid gruvområdet, ett stenlandskap, här och var avbrutet av magasin, skjul och ett par gruvlavar. På ett spår stod de fullastade vagnarna, som vi skulle ha med oss ner igen.

– Se upp för all bråte och håll dig ur vägen när vi växlar nu, sa eldaren när jag klättrade ner på marken på något ostadiga ben.

Jag ställde mig så att jag kunde se när loket gjordes klart för att ta hand om de väntande vagnarna. Då brakar det plötsligt till. Vinden river i. Asparnas löv fladdrar som vansinniga och så vräker regnet ner. Jag blir genomblöt på några sekunder och springer i regnröken tillbaka mot loket, som nu kommit på plats.

– Skynda dig upp, ropar man åt mig och uppe i hyttens skyddande värme dricker jag min första kopp kaffe från en sotig termos.  En smörgås med prickig korv smakar underbart till.

Det står som en ridå av regn utanför och själv befinner jag mig snart i en pöl av vatten.  Eldaren ser skrattande till att jag får av mig skjorta, byxor och sandaler. Han lägger plaggen på eldstaden och jag förstår att det är meningen att de ska torka. I bara kalsongerna står jag och huttrar lite medan man gör klart for avgång. Regnet upphör sakta och solen tittar fram på nytt och får naturen att ånga nästan lika bra som 28:an tungt lastad på väg mot Stabby.