Visst byggdes NVJ,
om än med mycket stora ekonomiska uppoffringar från berörda
kommuner. Man lät till och med bygga ett par industrispår till
gruvorna i Broby och till Ortala Bruk. Som projektets belackare hela tiden
påstått, gick NVJ naturligtvis ganska snart över styr.
Redan vid första världskrigets utbrott 1914, alltså fyra
år efter NVJs öppnande, var ekonomin så skral att man
diskuterade ett övertagande från Stockholm – Roslagens Järnvägars
sida.
Kriget medförde
dock en ökad efterfrågan på järn och trä, varför
gruvorna i Broby och Väddö samt Ortala Bruk höll bolaget
vid liv. Efter kriget 1919 blev problemen alltför stora och SRJ inköpte
NVJ för den symboliska summan av en krona, för att sedan förvalta
NVJ som en självständig bruksbana. Det var för att bland
annat hålla lönekostnaderna nere.
Även efter SRJs övertagande var den rullande materielen märkt NVJ som förut. Numera syns dock även lok och vagnar från SRJ flitigt i bruk på linjen Norrtälje – Väddö, och då och då ser man även fordon från systerbanan Dannemora-Hargs Järnväg, DHJ.
Någon elektrifiering av sträckan är dock inte påtänkt trots att man idag kan se ellok ända uppe i Norrtälje.
Huvuddelen av persontrafiken ombesörjs nu av moderna dieselmotorvagnar, medan man i godstågen fortfarande kan se ånglok. Även här har emellertid den nya tiden kommit, i form av så kallade lokomotorer - små men starka diesellok som blivit mycket omtyckta av förarna, inte minst tack vare de bekväma och väl isolerade hytterna.
I systerföretaget Stockholms Läns Omnibussaktiebolags (SLOs) regi drivs en omfattande busstrafik med Elmsta som bas. Härifrån går det bussar bl.a. till Hallstavik, Grisslehamn och det populära "Barnens Ö" på Väddö.